Randi och Caspian älskar att bli klappade på magen medan Sydney hatar det och markerar genom att låtsasbita en i handen.Sydney är däremot mycket sällskapssjuk och finns alltid i närheten av oss medan Randi o Caspian gärna ligger för sig själv men aldrig biter eller markerar . Paradoxalt beteeende men som ökar min fascination över katten.Katten som aldrig är förutsägbar och som ständigt kommer med nya överraskningar. Caspian älskar att leka och blir så lycklig när jag far ut snön och leker kurragömma bakom träden på tomten.Han far som ett jehu upp o ner medan Sydney och Randi vädigt vandrar iväg med svansen i vädret och aldrig skulle nedlåta sig att leka kurragömma.
Men framåt tiotiden på kvällen förvandlas alla katterna och samtliga vill ut ut i mörka natten oavsett om det är -10 grader kallt eller spöregnar.Jag undrar så vad de gör därute i mörkret och vad som får dem att trotsa alla vädrets makter.Man skulle vilja sitta som ett litet chip på dem o följa med. Jag läste en gång i min barndom en bok om en pojke i London som i sb med en olycka blev medvetslösoch i sitt coma upplevde sig själv som en katt.Hur han tränades att kunna jaga möss,slåss som en katt av en kattflicka som hette Jenny. Hon lärde honom alla måsten för en katt tex Gå aldrig över en tröskel utan att lukta på den först, om du tappar ansiktet så tvätta dig osv osv.En oerhört fascinerande bok och som jag utan framgång försökt hitta sedann dess.Pojken vaknade till slut ur sin medvetslöshet och hade glömt allt om sitt liv som katt.Han fick en liten kattunge på sjukbädden och han försökte komma på det namn som i hans undermedvetna var så viktigt ,nämligen Jenny,men han lyckades inte och döpte slutligen den till Pricken.Ja det var allt för idag:-)